Läsning

Den underjordiska järnvägen

27580402_147683689235396_2031653052951298048_n

Den underjordiska järnvägen
av Colson Whitehead
Albert bonniers förlag, 2017

Hur jag hittade boken: Rekommendation från Bomhus bibliotek.
Hur jag läste boken: En sittning i soffan en lördag med varmt morgonljus. Pannan för det mesta rynkad på grund av människors jävla ondska. Slaveriets helvete. Spåren som finns kvar. Jag svor många gånger också. Fyfan så stark bok. Det är en bok som inte värjer för det obehagliga och just därför är det en så bra berättelse.

Det besynnerliga i Amerika var att människor var saker.

Det här är en berättelse som handlar om människoöden, främst får vi följa Coras flykt från sin ägare på en plantage i Södern för det besynnerliga under den här tiden i Amerika är just att människor var saker.

Slaveriet är brutalt och slavjägarna ser prestige i att hindra människor som bara vill få ha ett liv utan våld och övergrepp. Hoppet finns i att ta sig norrut. Och den underjordiska järnvägen är kanske den enda vägen ut. Byggd och vaktad av modiga människor med hemliga stationer runt om i landet.

Ibland är en värdefull illusion bättre än en värdelös sanning. Inget kommer växa i denna råa kyla, men vi kan ändå ha blommor.

Författaren har minst hundra meningar som är så jäkla starka att det känns i hela kroppen. I en enda mening kan författaren fånga en människas hela livssorg och lidande. Det är berättarkonst på hög nivå. Kapitalindelningen med olika personers öden är uppbyggda på ett sånt sätt att när jag som läsare funderar över bakgrunden till den och den karaktären så dyker det faktiskt upp.

Viktig bok om vad människor gjort mot människor. Jag tror det är omöjligt att inte känna någonting när en läser denna roman.

Den underjordiska järnvägen har vunnit Pulitzerpriset och National Book Award.

Annonser
yoga

Simplicity yoga

Simplicity. Ett ord jag fastnat för. Enkelhet. Kan vara något riktigt bra i livet. Krångligheter finns det ju gott om. Så här kommer enkel yoga. Med enkel menar jag: den kräver inte så mycket tid eller så mycket av din kropp. Den här yogan är som en supersnäll kompis vars soffa du kan hänga i och bara vara, ingen prestation liksom. Men det gör gott. Och enkelhet i yoga ger möjligheten att skita i duktigheten och bara go with the flow. Låt enkelheten omfamna dig.

Skärmavbild 2018-01-21 kl. 16.54.18

Börja gärna med att sitta, sitta kan du göra på många olika sätt. På knä, med ett ben framför det andra, ja du kanske har en favoritposition att börja din yoga med. Eller lägg dig ner på mattan och andas. Sätt gärna en intention för yogan, varför tog du dig till mattan idag? Min intention kan till exempel vara: jag vill få energi, jag vill vila, jag vill bara vara, jag vill släppa på prestation, jag vill utforska andningen osv. Du kan också checka in nacken och titta så där lite över axeln eller ut genom fönstret. Mjuka, snälla rörelser. Landa.

Hur länge ska en sitta då? Tjaaaa. Fem andetag. Fem minuter. Beroende på hur ditt liv och dina behov ser ut idag. Försök hitta din bukandning (andas ner i magen) och att förlänga utandningen. Det är i utandningen du verkligen vilar. Här är det perfekt att sucka. Att sucka är ju det roligaste med yogan! När man släpper ut emotionell och själslig skit på utandningen och tillåter sig att sucka riktigt högt. Gött! Nu fortsätter vi med lite enkla rörelser.

Upp med handen
Andas in och sträck upp höger arm. Andas ut och låt armen mjukt komma ner. Upprepa med vänster arm enligt samma andningsmönster. Fortsätt 3-5 gånger.

Höftrullning
Den här tycker jag är kul, rulla mjukt och luta mot sidan, luta fram, luta åt andra sidan och luta bakåt. Byt riktning och upprepa. Låt rörelsen vara mjuk, du behöver inte nå någonstans.

 

Bergets position
Ställ dig upp och var medveten i förflyttningen. Underskatta inte hur en förflyttning inom yoga kan kännas när du verkligen är där. Ställ fötterna nära varandra, känn så att hela fötterna har kontakt med mattan och att du inte lutar framåt eller bakåt. Lite svikt i knäna så inte benen spänner sig som pinnar. Rulla bak axlarna och känn längd i hela kroppen. Du kan hålla handflatorna vända framåt om det känns bekvämt och annars vänder du dem in mot låren. Bara stå. Andas. Bli medveten om hur det står och hur det känns att stå. Be the Mountain! Stark. Stadig.

Vajande palm
Armarna uppåt sträck, fläta samman fingrarna och luta mot en sida i taget samtidigt som du andas. Gör rörelsen ett par gånger åt vardera sida.

Avsluta gärna med shavasana (liggande vila) eller att sätta dig ner igen och andas. Barnets position är också nice avslutning.

Läsning

Romanen där farmorn dör i första meningen

IMG_2709Kåda 
av Ane Riel 
Modernista, 2017

Hur jag hittade boken: Min bibbla-kollega Annika tipsade!
Ansiktsuttryck under läsningen: Äcklad, skärrad, lycklig (?) orolig, bekymrad, varm, förvånad & ett par skratt åt absurditeter på det. En sån där här-kommer-alla-känslorna-på-en-och-samma-gång-bok.

Hmmm…Hur börjar en förklara Kåda?
Jag börjar med en spoiler som egentligen inte är en spoiler för du hade upptäckt det i första meningen ändå, det är liksom lite det allt handlar om, en familj dödar en farmor och pappan i familjen eldar upp kroppen. Varför mörda en farmor? Den här boken tar reda på vad som ledde fram till berättelsens början.

ingenting gör riktigt ont i mörkret

Pappa Jens är en hoarder och hemmet är fyllt av skräp, damm, djur och en passion för kåda. Kådan verkar vara det som kan göra allt bra igen, sorger, elände, kådan är botemedlet på rubbet. Mamma Maria tar sig inte längre upp i sängen där hon äter kakor tillsammans med sin dotter Liv, fast oftast äter hon inte sötsaker men när de väl äter sötsaker så skakar de på kakorna för då trillar kalorierna av och sedan bryter de kakorna i bitar.

Liv har en osynlig tvillingbror, en dolk och pappa har lärt henne att ingenting gör ont i mörkret. Kanske är Liv lycklig även om hon tycker att andra hem (där hon snor saker) är finare än hennes. Men det är många som inte tycker att Liv kan vara lycklig. Det här leder till att Jens sätter upp en bom och en skylt med texten TILLTRÄDE FÖRBJUDET. Ingen ska få ta hans dotter ifrån honom. Och ingen ska heller få ta Maria.

Den är märklig. Den är otäck. Den är vacker. Den är unik. Den kletar sig fast i hjärnan precis som kåda gör, jag känner mig som den där myran i bärnstenen som pappan bär i fickan när jag läser. Den här romanen lyckas med konsten att både göra mig skräckslagen, chockad, småäcklad och samtidigt varm i själen vilket låter konstigt… Nej jag fattar inte riktigt själv faktiskt. Men berättelsen är helt enkelt konstig och samtidigt lyckas den få störda saker att framstå som helt normala. I love it.

Kåda har vunnit Glasnyckeln för årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016.

IMG_2703

Skrivarliv

Komma igång med nytt projekt och att byta genre

IMG_2719

Jag sms:ade min bästa kompis Anna att jag hade kreativitetsproblem för att jag haft en period då det varit svårt att skriva, jag har inte ens försökt, det har mest känns trött och försoffat. Jag har varit sjuk i influensa så då ska man ju vara försoffad och trött, det hör liksom till. Men jag blev så deppig av det! Hur plockar man upp skrivandet sedan när orden liksom känns främmande, jag har lyckats skrivit en bok men känner mig lite som en nybörjare i detta nya projekt då jag byter genre och börjar skriva historiskt, 1950-tal.

Det sägs att jag är en doer. Antagligen är det så för vad gör jag en minut senare när det där sms:et svischat iväg till Anna-panna.

Jo jag sätter mig och skriver.

Och det är så JÄKLA KUL! 🙂

Kanske för att inte skriva enklast (fast det är svårt!) botas med att skriva. 

Det finns en tvekan i mig, jag har mestadels skrivit självbiografiskt sedan jag började skriva för massa år sedan, nu vill jag få fram en berättelse som inte handlar om mig. Fy va skönt att äntligen få hitta på och använda fantasin på ett annat sätt, men också fy vad svårt. Samtidigt så skriver jag ju baserat på verklighet (en vacker dag ska jag också unna mig att skriva något helt overkligt, men det kommer sen det) och behöver sätta mig in i en annan tid, det är kul men också läskigt.

En lång period av redigering, korrektur och hårt jobb med debutromanen gjorde mig ganska trött. Skrivande är slitsamt, särskilt att läsa samma text om och om och om och om igen. Så då är det kanske inte konstigt att en får lite kreativitetsproblem då och då. En del av skrivprocessen skulle vi kunna kalla det.

Men oh vad skönt när jag märker att det faktiskt går! För jag är ju en sån där person som blir lite ledsen i ögat när jag känner att kreativiteten liksom inte kommer ut. Och ganska så raskt blir jag gladare när jag märker att jag kan fortsätta utvecklas i skrivandet.

Min motivation: 

  • Sluta aldrig skriva – ord från fina vänner.
  • Min research att-läsa-hög. Oh i love this! Det känns som att något börjar. (Researchen pendlar mellan att göra mig livrädd och euforisk).
  • Spontana skrivpass som är som att skriva för första gången.

IMG_2721

Det är läskigt att göra nya saker. Och att skriva är att ta plats.  Det är också läskigt. För då kommer ett spöke från det förflutna och säger, varför skulle du kunna skriva en historisk roman? Jag får kontra det där skitspöket med min inre Lotta på Bråkmakargatan: Jag kan allt faktiskt. Utom slalom. Men skriva – det kan jag.

P.s Ibland målar jag en radio gul istället för att skriva. Det är också att leva det.

yoga

Yoga & IBS

Skärmavbild 2018-01-20 kl. 16.12.33Det ligger något i luften.
Kanske är det alla böcker om antiinflammatorisk kost och hälsoboomen i bokhandlarna som sätter stämningen. 2018 är året då jag vill må riktigt bra. Inifrån och ut. Och där tror jag att yogan kan vara till stor hjälp.

Jag har nämligen IBS. Kort och gott är den mag- och tarmsjukdom. Jag beskriver den så här: IBS är att ha en sårbar och uppkäftig tarm. Det är som att min tarm vet vad den vill men jag och min tarm pratar ju inte samma språk eller så är min tarm kass på att kommunicera (eller så är jag kass på att lyssna), så jag prövar mig helt enkelt fram, vad tål du att äta lille tarm? Hur vill du leva ditt liv idag? (Det är viktigt att prata snällt till en uppretad tarm.) I så många år har jag inte ställt de där frågorna till min mage utan mest varit jävligt förbannad på den. Men jag är så trött på det nu.

En av de ting jag ska prova är att använda yogan för magen precis som jag använder yogan för att lindra en ledsen rygg eller uttråkad nacke efter skrivarpass, jag har nu börjat leta efter vad för slags yoga-övningar som kan vara bra för magen och det känns spännande, nyfiket och så är det självkärlek. ❤

Har valt att låta januari varit en månad som jag ägnar extra uppmärksamhet åt andningen, dels att bara bli medveten om den men också genom pranayama, den delen av yogan som just handlar om andning.

Skärmavbild 2018-01-20 kl. 16.17.40
Att fokusera på andningen och få in mer pranayama i vardagen har än så länge gjort små underverk för huvudet, känslorna och måendet men om yoga + ibs = sant återstår att se. Det kan ju i alla fall inte bli sämre och kroppen är en helhet som ska må bra.

Ett tips på en bra andningsövning är att andas in under fyra sekunder, hålla andan i sju sekunder (kortare om det inte känns bra) och andas ut under åtta sekunder. Prova vetja!

Har ni tips på bra yoga för magen blir jag skitglad (ursäkta IBS-humorn) om ni kommenterar. 🙂

Mina böcker

Recensionskalas!

Nu är det dags för recensionskalas!
Massa fina ord om min debutroman som jag samlar här.

Skärmavbild 2018-01-18 kl. 17.04.22
Så här tyckte Jennies boklista.
Skärmavbild 2018-01-18 kl. 16.53.28

Så här tyckte @mittskrivliv på instagram
”Försvinner och stannar kvar av Jenny Eriksson – utgiven av @idusforlag – är en biografi om att som barn leva med en demenssjuk förälder. Boken berör på djupet när författaren släpper läsaren under skinnet på sitt tonårsjag, det är personligt utan att bli privat. Värst att läsa om är skolvärldens svek, hur så många vuxna inte bara ignorerade utan spädde på Jennys utsatthet. Usch! Men det är också en hyllning till en speciell människa: pappan. Språket är vackert målande, flytande och behagligt. Helt enkelt en fantastiskt läsvärd bok. Jag tror detta är den första boken av många, ser redan fram emot nästa 📖”

Författaren Ida Berner som har skrivit en viktig bok om sin resa med MS säger så här på instagram om Försvinner och stannar kvar:
Boken är välskriven o modig o extra kul att känna igen sig geografiskt då jag bott både i Storvik o Gästrike-Hammarby. Jag fick även lära mig om Alzheimers sjukdom…. ”kärlek är det enda som kan kriga mot en obotlig sjukdom”, skriver Jenny. Vackert o sant. Jag ser fram emot att läsa mer av dig Jenny.
Den här boken är en sån som stannar kvar i hjärtat. Be-bop-a-lula⭐💖⭐

Så här tyckte läsaren Karin som gav boken fem av fem stjärnor på Idus förlags recensionssida. 
”Älskar språket! Det lyfter skildringarna av vardagar till hög intressenivå. Medryckande och smärtsam berättekse men med ljus!”

Så här tyckte läsaren Lena:
”Jag är helt övertygad om att den kommer att beröra alla andra som läser den.”

Och jag har fått fina meddelanden från er läsare som berättat om era resor!
Den respons som stannat hos mig allra mest är att boken hjälpt till att plocka fram känslor som är svåra att nå eller våga känna. Det känns hedrande, jag tycker ju det där med känslor är viktigt och att skriva den här boken har för mig inneburit att peta i själens allra varigaste vrår – för att kunna läka! Och kan det hjälpa någon annan att läka så kommer jag absolut göra en happy dance i själen.

Fortsätt dela med er av vad ni tyckte för det värmer verkligen. ❤

Läsning

”Det finns så många varianter på vår stolthet att de inte går att stoppa in i fack”

IMG_2585Du känner mig så väl
av David Leviathan & Nina LaCour
Modernista, 2017

Jag har hört att om man nu skall bli kär i nån så är det alltid bäst att falla för någon som kommer älska en tillbaka.

Hur jag hittade boken: Rekommendation från bibliotekarie på Bomhus bibliotek.
Var jag läste boken: På bussen med slaskigt bussgolv en snöig januaridag, i sängen, i soffan, stående vid diskbänken leende som ett fån, (vissa böcker går inte att sluta läsa, inte ens när man lagar mat).

Den här boken ger mig hjärtögon! ❤  Ni vet emojin – glad smiley med två röda hjärtan och ett stort leende. Just precis så. På bussen faktiskt, jag älskar när böcker gör att man vågar visa känslor i offentlig miljö, böcker som får en att vilja göra ett boktipsande utrop i kommunaltrafiken (det gjorde jag inte, även jag har gränser för mitt boktipsande).

Berättelsen utspelar sig under en pride-vecka och börjar med att Mark efter övertalan från Ryan dansar på bardisken till Rihannas Umbrella. Det är då Kate ser honom och bestämmer sig för att de  ska bli vänner. De har tidigare bara setts i skolan. Nu blir de vänner på det där livsviktiga sättet. Vänner som hjälper varandra att överleva.

Mark behöver verkligen en vän för han är olyckligt kär i Ryan som nu har raggat upp någon annan.  Den olyckliga kärleken gör ont i mig som läser, det är mycket bra skildrat.

du vill ha en fortsättning som är som en början

Kate i sin tur behöver också en vän för hon har en vecka kvar innan hon ska förbereda sig för flytt och college, vilket hon faktiskt inte vill. Dessutom har hon problem med sitt flyktbeteende, när tjejen hon är intresserad av dyker upp med en ros är hon någon annanstans och håller på missa världens alla chanser…

Kate och Ryan kommer att betyda väldigt mycket för varandra under den här viktiga veckan i deras liv. Det kanske låter orimligt att låta en roman skildra storslagen vänskap inom loppet av sju dagar men det känns verkligen realistiskt. Och slutet! Då exploderar nästan hjärtögonen ur skallen för att det är så fint. Och viktigt.

En parad av känslor, det lyser, det är färgstarkt, det är grym dialog, karaktärer du vill bli kompis och uppleva äventyr med och absolut citatvänligt hela vägen, jag sparar boken i hjärtat och rekommenderar dig att masa dig i väg till närmsta bibbla och låna NU.

Boken påminner om: Pappersstäder av John Green. Det får mig att tro att den här boken också skulle bli en bra film. Jag tänker även på Kristen Sutherlands Våra kemiska hjärtan.

Läsning

Yxmannen – jazz, mord och maktstrukturer

IMG_2539
Yxmannen 
av Ray Celestin 
Kalla Kulor förlag 2016

Hur jag hittade boken: Spontanlån på bibblan.
Roligt vetande: Den här boken är den första deckare jag läser på vääldigt länge.

New Orleans, 1919. En tidningsredaktion får ett brev från en mördare. Han har på bestialiskt vis mördat och lämnat efter sig makabra spillror av hjärnsubstans och tarotkort. Nu väntar nästa potentiella offer men yxmannen säger sig skona den som lyssnar på jazz just den natten…

Och i New Orleans spelas nästan alltid musik så det borde väl vara lugnt? Självklart inte. Men borgmästaren vill nog gärna tro det när han talar sig varm i hjärtat om staden. Han menar att allt är annorlunda i New Orleans, de döda begravs ovanför marken men staden är byggd under havsytan. Torgen är döpta efter afrikanska länder och gatorna efter grekiska myter. Det finns någon slags magi kring New Orleans, ett skimmer, men det borgmästaren inte pratar om är att staden också präglas av rasism och rädslor.

För i de många luckor som yxmannen lämnar efter sig kan fruktan och fördomar växa fritt. Alla skyller på alla. I New Orleans spelas det visserligen musik och dansas vilt på likvakor men det finns också stor segregering och en ständig fientlighet mellan vi och dom.

Så kommer natten då yxmannen ska skörda och jazzen flödar, gör staden rusig av skräck och eufori. Samtidigt försöker privatdetektiven Ida pussla ihop det som ingen annan ser och kriminalinspektör Michael kämpar också på med utredningen.

De har aldrig fångat mig och kommer heller aldrig att göra det. De har aldrig sett mig, för jag är lika osynlig som den eter som omger er jord. Jag är inte människa, utan ett väsen och en demon från det hetaste helvetet.

Breven i den här boken är autentiska (och sjukt otäcka!) och även om det är en fiktiv berättelse så baseras det på verkliga mord i New Orleans mellan 1918 och 1919. Det är en deckare som gör det en bra deckare gör: levererar ledtrådar som leder läsaren åt olika håll så att det blir spännande. Boken knyter an till samhällsproblem och visar maktstrukturer vilket ger den ett djup. Miljöerna är verkligen levande gestaltade hela berättelsen igenom, det stökiga kontoret, klubbarna, matoset, träsket och ovädret. Maten fastade också, de stekta äggen med ost, oregano och citron.

Vem jag rekommenderar den till: Du som inte brukar läsa deckare, jag tror ändå att du kan digga denna! Är du läshungrig på historiska deckare så är det här en fullträff.

IMG_2537

Läsning

Höstens och vinterns bästa läsupplevelser 2017

Det jag läste september – december 2017. Se också vad jag läste januari – augusti 

❤ Jag har hjärtat det som var jag tyckte bäst om ❤

  • Handbok för singlar på gränsen till nervsammanbrott av Alexandra Appelqvist ❤
  • Det är något som inte stämmer av Martina Haag
  • Lex Katarina av Maria Estling Vannestål
  • Livets ord 1 av Thomas Arnroth (Tecknad serie)
  • Skolbiblioteket som pedagogisk investering av Sofia Malmborg (fakta)
  • Grimm (antologi)
  • Grimm Darker (antologi)
  • Omstart av Karin Björkegre Jones (fakta)
  • Rosie Potters lyckliga liv efter detta av Kate Winter ❤
  • Homeparty med Gudrun av Gudrun Schyman & Ellen Ekman (tecknad serie) ❤
  • Hjärnan är stjärnan av Kaja Nordengren (fakta)
  • Den hemliga kroppen av Sara Hansson (tecknad serie)
  • Torskarnas prideparad av Sara Hansson (tecknad serie)
  • Ta mig härifrån av Emma Ahlqvist (tecknad serie)
  • Tre feministiska sagor av Lilion Bäckman
  • Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld (ungdom) ❤
  • Bland hondjävlar och bitterfittor. Kvinnokamp i litteraturen av Maria Ehrenborg (fakta) ❤
  • Tjockdrottningen av Moa Herngren ❤
  • SKAM av Christoffer Dahl (fakta)
  • Sjörök av Camilla och Viveca Sten (slukaråldern) ❤
  • Ensam i Paris och andra historier (noveller) ❤
  • Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström ❤
  • Aldrig ensam av Charlie Eriksson ❤
  • Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
  • Tuffa gänget, en god gärning av Aaron Blabey (barnbok)
  • Nattpäron av Attoff, Shepherd & Nyberg (slukaråldern/allålders) ❤
  • Kärleksdans i obalans av Anna Jansson ❤
  • Ta det som en man av Hampus Nesvold (fakta) ❤
  • Den här veckan är min av Ingrid Olsson (ungdom) ❤
  • Hundkusinerna av Kenneth Hultqvist (barnbok) ❤
  • Samtal med vänner av Sally Rooney ❤
  • För oss är natten ljus av Christoffer Holst (ungdom)
  • Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom
  • Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg ❤
  • Ordet är fritt (tecknade serier) ❤
  • Jag har inte råd, sorrow no.5 av Marcus Stenberg ❤
  • Sånger i skymningen av Camilla Davidsson ❤
  • Bli hjärnsmärt av Johan Rapp (ungdomsfakta)
  • Kroppens ABC (barnfakta) ❤
  • Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (ungdom) ❤
  • Flickan med silverskorna av Alice Kassius Eggers (slukaråldern)
  • Barden Beedles berättelser av J.K Rowling (slukaråldern) ❤
  • Besynnerliga berättelser av Ransom Riggs (ungdom) ❤
  • Själarnas ö av Johanna Holmström ❤
  • Kurt i Kurtby av Erlend Loe (barnbok)
  • Brännmärkt av Lizette Edfeldt (ungdom) ❤
  • 1007 av Johannes Pinter ❤

Årssummering: 

Antal lästa böcker januari – december: 165
63 barn – och ungdomsböcker
62 romaner
1 diktsamling
3 novellsamlingar
20 faktaböcker & biografier
16 tecknade serier

Skärmavbild 2017-12-31 kl. 11.06.33

Årets bästa roman: Den röda adressboken av Sofia Lundberg
Den här boken fick mig att gråta massor och därför väljer jag den som den bästa romanen jag läste 2017! Årets mest intensiva läsupplevelse och det finaste jag läst om kärlek. Efter läsningen kände jag: nu jävlar ska jag leva.

Årets bästa fakta: Ta det som en man av Hampus Nesvold
Viktigaste faktaboken. Föräldrar: läs. Lärare: läs. Ungdomar: läs. Alla: läs den bara.

Årets bästa dystopi: Brännmärkt av Lizette Edfeldt
Den här dystopin är numera min favoritdystopi.

Årets bästa serie: Homeparty med Gudrun av Gudrun Schyman och Ellen Ekman
Förklarar vad vi behöver göra för att uppnå jämställdhet. Glödlampa-moment.

Läsfilosofi 2018

  • Kommer fortsätta läsa mycket barn – och ungdomsböcker. Det ger mig både läslust och läskondition och hjälper mig att inte tröttna på läsande när jag pluggar.
  • Jag längtar tills jag är färdig med litteraturvetenskapen så jag har mer läsork för alla fina romaner jag längtar efter att upptäcka.
  • Under 2017 var ganska mycket läsning planerad och läsutmaningar vilket har sin charm, men jag tänker att jag vill att 2018 ska bli ett mer spontant och överraskande läsår.

Böcker jag längtar efter

  • Jag både längtar och inte längtar efter den sista delen i Madeleine Bäcks triologi med bruksskräck. Vill läsa, men vill samtidigt inte att serien ska ta slut! ❤
  • Vore kul att läsa mer av Margaret Atwood. Alias Grace och Handmaide’s tale är de bästa serierna jag såg 2017 och på bibblan ser jag massor av Atwood-titlar som lockar… ❤
  • Fortsättningen på Brännmärkt av Lizette Edfeldt. ❤
  • Böckerna som trillar in i ens liv av en slump och sedan är med och förändrar livet till något bättre. ❤

 

Vilken var din bästa läsupplevelse 2017?